Så där satt jag, i min bil och hade nyss påbörjat den drygt 70mil långa resan upp till dig, pirrade lite i kroppen varje gång jag tänkte på att det var till DIG jag var på väg. Solen sken och det var ganska så stillsamt på vägarna, några husvagnar körde jag förbi. Men som tur var, var de inte så många.
Jag började i mitt huvud försöka planera hur det skulle gå till när vi möttes, säkert var i alla fall att du skulle få en jättestor kram när vi träffades första gången. Hade sagt att jag skulle laga middag åt oss när jag kom fram, men hade bett dig handla eftersom det inte skulle vara några affärer öppna. Hade köpt med ett par flaskor vin, både rött och vitt eftersom jag inte visste vad jag skulle få laga för mat.
Plötsligt såg jag en skylt som visade att det bara var fyra mil kvar och nu började jag bli nervös, tänk om det inte alls skulle kännas bra och att vi inte skulle ha något att prata om överhuvudtaget. Kastade snabbt bort de tankarna ur huvudet, vi hade ju trots allt snackat mycket på msn om allt mellan himmel och jord. Så det borde inte bli några problem. Nästan framme och jag kände hur jag började svettas lite av nervositet, och var tvungen att stanna till efter vägkanten och ta lite frisk luft. Men efter ytterligare någon kilometer så såg jag att jag var nära ditt hem nu, följde vägbeskrivningen jag fått av dig och en minut senare parkerade jag... Läs hela novellen
