Efter som jag inte hade så många vänner var jag inte sen att tacka ja, vi bestämde att på lördag skulle vi åka.
Lars o Gunbritt, det var ett par runt 40 år med deras två barn Pelle och Linda. Pelle var runt 14 års åldern och Linda var runt sexton.
Dagarna flöt för bi och nu var det Lördag morgon telefonen ringde det var Lars:- Är du uppe, frågade han.- Ja, svarade jag.- Vi åker om en halvtimma sa han.- Ok svarade jag- Jag väntar ner på parkeringen.
- Ok sa jag då är jag där. Vi beslöt att jag skulle åka efter dom så att jag hittade.
Efter en halvtimmas körning kom vi fram till en liten vik det var väldigt vackert där, och man kunde se att inte många kände till stället för det var nästan orört. Vi slog oss ner, bredde ut våra filtar för att så fort som möjligt insupa solen varma strålar. Pelle och Linda var redan i vattnet tjoade och skrek och skvätte vatten på varandra. Gunbritt skratta och sa dom är som fiskar dom två de får aldrig nog, nej instämde Lars. Ja det ser onekligen härligt ut sa jag men jag vill nog få upp värmen lite till innan jag vågar mig i.
Det var helt underbart här, solen lekte i vågorna som sköljde upp på stranden. Små dova dån från klipporna längre bort, uppblandat med barns skratt, och doften av nybryggt kaffe som Gunbritt hade med sig i sin termos. Linda hade fått nog av vatten och vill nu värma sig hon kom springande huttrande och sa:- Badkrukor är vad ni är!
Jag svara med att, vänta du bara så får vi se vem som är en badkruka. Linda böjde sig framåt för att ta upp handduken det gick inte att undgå att se hennes välsvarvade kropp, vatten pärlor skimrade på hennes redan brunbrända skinn. Hennes höfter var helt perfekta man kunde utröna formen på hennes bröst igenom den våta bikinin hennes bröst vårtor var styva av det kalla vattnet och jag kände att det brände... Läs hela novellen
