Tåget skumpar fram genom Sverige, söderut mot Sveriges huvudstad. Det här är min första resa någonsin. Första gången jag är från mitt föräldrahem och jag har så svårt att förstå att jag fått den här möjligheten.
Nu sitter jag helt ensam i min kupé och tittar på fotot på familjen jag ska till. Mamman och pappan och deras två barn, Steve som är 16 och Jane som är 17. Kortet visar en bild på något jag aldrig har sett tidigare. Pappan har stor hatt och rutig skjorta, ser lika kraftig ut som min pappa. Mamman har en blommig kjol, hon är väldigt vacker med långt vågigt rött hår. Ser inte alls ut som min mamma. Steve har jeans och T-shirt, armarna är bara och han har kraftiga muskler.
Jane har tajta shorts och en T-shirt knuten i magen, så man ser hennes bruna mage. Hade jag visat en bild på min familj hade det inte sett lika ut. Jag är uppvuxen i en starkt religiös familj där man klär sig strikt, har håret uppsatt, inte visar bar hud. När jag tittar på fotot och tänker på min uppväxt har jag så svårt att förstå hur mina föräldrar kunde skicka iväg mig. Men vi är släkt på lång håll och familjen är precis som min strikt religiös.
Jag ska jobba i familjen som aupair. Ta hand om familjens barn och sköta om hushållet. Men jag har en lång resa framför mig. Stockholm, Chicago, Huston och sedan bil.
Tåget stannar och folk kliver på. Så är jag inte ensam i kupén. Mitt emot mig sitter nu en blond tjej. Hon nickar åt mig och börjar plocka fram tidningar och matsäck. Hon är nog i min ålder. Men där slutar likheterna. Hon har långt ljust hår, utsläppt. Kort kjol, en tunna blus där man kan se hennes BH. Hon har så fina slanka ben.... Läs hela novellen
