Det hela kan vara fel term, men vår historia börjar då och eftersom jag skriver den är jag också den som bestämmer att nu SKA vi börja och det är HÄR vi ska börja. Då börjar vi, som sagt.
Kim satt på bussen och såg hur det dystra höstlandskapet passerade förbi. Han fingrade förstrött på knapparna på den vita skjortan han hade tagit på sig och hoppades att den inte skulle visa sig för kall senare mot kvällen med tanke på han inte hade något under.
Den monotona rösten i bussen ropade upp nästa station och Kim visste att det var den han skulle av på.
Med en hand på påsen med ölburkar lutade han sig fram och tryckte på den röda stoppknappen.
Bussen stannade långsamt en halv minut senare och efter att ha dragit dunjackan närmare inpå kroppen hoppade Kim av. Vinden blåste bittert, men egentligen var det ännu inte så kallt ute.
Klockan var trots allt bara 5:30 så den riktiga kylan skulle med all sannolikhet vänta en liten stund till.
Hans destination var en klasskamrats hus där grabbarna skulle ha en snabb förfest för att sedan förflytta sig inåt stan till en lägenhet där några tjejer från klassen och deras kompisar skulle hålla till.
Kim hade inga direkta förhoppningar om att ”få till det” men det var alltid kul att festa med gänget.
Det var inte det att han såg illa ut. Han var måhända inte mansidealet, men det egentliga problemet var bristande självförtroende, speciellt i... Läs hela novellen
