Jag hade fått nog av arbetsförmedlarnas beskäftighet och förnumstighet, ville ha något annat. Så jag beslöt mig för att göra dem till viljes – och flytta! Innan jag gjorde det så gjorde jag mig själv otjänsten att gänga ihop mig med en tjej från orten, förmodligen var det en överslagshandling och hjärnsläpp från min sida blandat med någon sjuk form av nostalgi. Jag ångrar ännu idag detta beslut inte bara för att jag senare djupt sårade en fin och ärlig tjej utan också för att jag vare sig varit hundraprocentigt ärlig mot henne eller mig själv ifråga om mina känslor.
Kanske hade det något av desperation över sig och ångest för att bli lämnad ensam på ålderdomen. Själviskt var det i alla fall av mig.
I början av juni stoppade jag ner Fendern i gigbagen och vi ner till Uppsala tillsammans med Marie, min fästmö. Tanken var att vi skulle gifta oss och förberedelserna var i full gång. Bröllopet skulle stå i september eller oktober samma år. Jag fick jobb som bokbindare på anrika Almqvist & Wiksells tryckeri i närheten av Pharmacia. Stället var alldeles förbannat stort, sexhundra pers jobbade som svedda troll med kokböcker kalendrar och fan vet allt som gick att läsa och skriva på. Och lönen… tja… jag kan säga att jag hade mer då jag stämplade… men ”what the heck”… ett jobb är ju ett jobb. Jag började genast på en så kallad upptagningsmaskin där böckernas olika delar ramlade ner i olika fack och samlades ihop längst ner i maskinen. Där stod en litet kufisk dövstum herre vid namn Thor... Läs hela novellen
