Mitt ljusa hår har jag nästan alltid i en hästsvans, i alla fall när jag tränar eller spelar matcher. När jag släpper ut håret så når det väl mig ner på ungefär halva ryggen. Ögonen är blåa och mina föräldrar brukar alltid säga att dom är så vackra, själva har dom inte alls samma klara blåa färg på sina ögon. Jag har varit lite sen i utvecklingen, mina kompisar har växt mycket snabbare än mig, men nu började jag i alla fall närma mig den magiska gränsen 150 cm. Resten av min kropp började också mer och mer se ut som en ung kvinnas. Brösten var inte stora men de syntes i alla fall och därför är det roligt att bära tighta tröjor. Tidigare hade jag skämts lite för mina flickaktiga former.
När jag gick i femman så började märka att killar tittade på mig på ett nytt sätt, både på stan och när vi spelade handboll. Tidigare så fick man ju höra att man var gullig och så, men nu kände man att blickarna även såg något annat. I femman så fick vi också en ny tränare för vårt lag, Bengt som han heter hade varit tränare i många år. Tidigare så var det föräldrar som hade tränat oss, men efter att vi hade vunnit en stor internationell turnering så vill klubben satsa hårade på vårt lag. Bengt var 48 år och hade själv spelat i elitserien när han var yngre. Han var absolut inte snygg eller så. Men vi spelare såg upp till honom, för han visste verkligen vad han snackade om. Tidigare så hade... Läs hela novellen
