Hon hade fyllt fyrtiosju och visste knappt var tiden tagit vägen. De första femton åren de varit gifta hade de bott i lägenhet inne i Kristianstad, åren hade i princip gått åt till att försöka skaffa barn. Alla upptänkliga ansträngningar hade gjorts och inget hade lämnats åt slumpen. När de kommit till insikt om att de aldrig skulle få egna barn uppkom ett vakuum i deras äktenskap och allt höll på att bli fel. Hans hade sitt arbete som bankkamrer på banken i Kristianstad och Camilla sydde kläder åt en tysk manufakturaffär i Malmö. Hon trivdes med att arbeta hemma och kunde arbeta i den takt hon ville. Kläderna var exklusiva och det var mycket viktigare att det blev bra än att det gick fort.
För tre och ett halvt år sedan hade iden att flytta ut på landet slagit rot hos Camilla. De skulle börja lite av ett nytt liv. De hade tittat på ett tjugotal hus på landet när det här huset tog Camilla med storm. Det låg inne i skogen men ändå ljust. Man kan säga att det låg på gränsen mellan Österlen och det sydskånska skogslandskapet. Det var försommar och allt stod i sin prakt kring dem. ”Vi måste nog ta kontakt med någon som kan resa bagarstugan”, sade Hans. Bagarstugan var ett av de uthus som tillhörde gården. Hans och Camilla kallade uthuset som för övrigt var ganska stort för bagarstugan eftersom det fanns en stor fullt fungerande gammeldags bakugn i stugan. Vårstormen hade fullständigt vräkt omkull huset men bak... Läs hela novellen
