Det ringer på dörren. Där står du, dig som jag har saknat så. Jag tar dig i min famn, jag håller om dig. Tar min hand och håller dig i håret, kysser dig, av ren reflex kysser du tillbaka, du känner hur min kropp längtar efter dig, du känner det genom min kyss, du känner det genom min famn. Det pirrar i din kropp, du är nervös. Du kommer in och tar av dig jackan och skorna. När du vänder dig om för att hänga upp jackan och går sedan in vardagsrummet.
På vägen in noterar du en Sisters! påse, som du vet att den är ställd där med flit. Du frågar mig varför jag har en Sisters! påse, jag svara bara att det kommer att behövas senare. Du vill fråga igen, du börjar, men jag möter din mun med en kyss och du drar dig undan, och protesterar, du har ju sagt till mig att vi inte skulle kyssa, eller hålla om varandra, jag skrattar lite lätt och säger att jag vet. Jag tar din hand och leder dig ut på balkongen, för att njuta av den ljumma september kvällen. Du drar tillbaka din hand, ber mig ta ditt vinglas så att du kan ta upp en cigg, som du tänder ditt egna sätt. Jag tittar på dig, och du frågar mig vad det är och jag säger att du är vacker, ger dig en kram och ger tillbaka vinglaset. Vi säger ingenting, låter tystnaden tala för sig själv. Så mycket har hänt, men attraktionen finns kvar. Du är otroligt attaktiv, som du alltid har varit.
Jag frågar hur det går i skolan, samtalet sätter igång, när du rökt klart fimpar du, min hand söker din, nästan obemärkt når min hand din, och tar din. Du svarar först med att ta min, men sen kommer du på dig och drar undan handen. Jag ler mot dig. Jag går in och sätter på ugnen. Maten är klar om 20 minuter meddelar jag dig samtidigt som jag fyller på ditt vin. Jag berättar hur det har varit i Florida sista tiden, orken och allt som har hänt. Maten börjar bli klar, ... Läs hela novellen
