Sist de sågs så var Miapia bara en liten barnunge men nu så var hon fjorton år och hennes kvinnlighet var påtaglig med putande bröst, åtsittande kläder och sött sminkat ansikte.
Hon hade hellre velat vara hos kompisar men hennes föräldrar ville att hon tillbringade tiden i Jämtland och lärde känna farbror Gösta och tant Ruth.
Hennes föräldrar vinkade av henne på tåget i Stockholm och Miapia kände sej lite orolig över att hon skulle bo i ett par veckor med människor som hon inte kände alls. De kanske var jättetrevliga eller så var de hemska! Tankarna for hit och dit i hennes huvud och hon beslöt sej för att försöka sova i stället.
Hon väcktes av att tåget stannade och någon knuffade till henne.
- Var det inte här lilla fröken skulle av sa en snäll tant som hon hade pratat med en stund i början på resan.
- Jo sa Miapia yrvaket och ställde sej upp.
Jeansjackan åkte på i en väldig fart och hon letade upp sin väska och steg sömndrucken av tåget. Miapia hade skickat ett kort på sej själv för att de skulle hitta henne lättare på stationen. Hon stod en stund på perrongen och tittade sej runt omkring när hon upptäckte en tant och en farbror som kom emot henne med ivriga steg.
- Är detta lilla Miapia sa tanten och log!
Hon såg trevlig ut på ett speciellt sätt. Lite bestämd men hon hade ett mystiskt skimmer över sitt ansikte som var ganska mycket sminkat men på ett effektfullt sätt. För att vara närmare sextio så var hon vacker och hade en urringad tröja som inte riktigt lyckades dölja hennes fylliga barm.
Farbrorn bredvid henne var stilig och hans si... Läs hela novellen
