Vi möts i en kyss, jämstarka, kåta och ömma. Men så känner jag ditt grepp i nacken, du har handskarna kvar fortfarande. Lugnt och fast vrider du mig mot väggen. En hand i min svank, pressar ned mig så att jag balanserar framåtlutad mot ytterdörren. Hör grannarna utanför, tänker att jag för fan ska vara tyst nu. Inte ett ljud ska du locka ur mig.
Du är yngre än jag, men jag vet hur den här leken kommer sluta. Det som oroar mig är att jag inte vet hur du tänker låta den börja. Varje gång med dig är en inslagen present.
Så känner jag handsken igen, ditt finger följer konturen av mitt ben, på baksidan, långsamt uppför. Plågsamt utstuderat tar du med dig kjolen centimeter för centimeter, blottar mina trosor. Men jag känner mig redan utlämnad och börjar bråka, föser undan din hand och försöker resa mig. Så du låser min arm i ett polisgrepp tills jag ger efter, rättar till mig och fortsätter lika lugnt där du var tills kjolen ligger uppvikt över min rygg.
– Det ska inte var enkelt för dig, jag vill att det ska vara svårt. Jag gillar när du får kämpa.
Du trycker in ditt knä mellan mina sammanpressade ben, tvingar mig att stå med dem isär. Markerar mot mitt tilltag förut genom att göra det värre för mig och jag väntar på vad som ska komma. Spända, ljuvliga, jävliga såpbubblor genom mina lungor som väntar att få spricka och sprida bläck i omloppet. Men det kommer inget. Du låter mig stå medan du tar din tid med skor och ytterkläder. Låter mig oroas och längta.
Du har fortfarande handskarna kvar när du ömt stryker mig över håret.
– Så ja, vad duktig du är älskling. Du är så otroligt vacker så här.
Medan du fortsätter att smeka mitt hår,... Läs hela novellen
