Prövande tog jag några steg tillbaka mot det smockfulla dansgolvet, väl medveten om att förmågan att röra sig graciöst i högklackade skor försämrades drastiskt i takt med att promillen ökade. Det verkade gå bra. Jag slängde en blick över axeln, i vimlet av studenter kunde jag urskilja några av killarna från min nya klass som stod lite längre bort vid bardisken med var sin öl i handen och såg ut att vara väldigt engagerade i en diskussion. Precis som jag anat kom jag på Erik med att följa mig med blicken, han tittade bort nästan omedelbart och jag kunde inte låta bli att småle när jag styrde stegen mot det heta dansgolvet.
Jag hade bott i Lund i drygt två månader och stormtrivdes som blivande civilingenjör. Jag älskade studentlivet; de ständiga festerna, det utmanande plugget, de trevliga människorna. De vackra människorna, tänkte jag för mig själv. Universitetet fullkomligen kryllade av snygga killar, och då jag bara tagit ett sabbatsår efter gymnasiet innan jag började plugga igen var jag i yngsta laget för att vara student, vilket passade mig utmärkt efter som jag gillade killar som var några år äldre. Eller, det trodde jag i alla fall.
Jag hade väl inte direkt så mycket erfarenhet att tala om, jag hade för bara några månader sedan gjort slut med min jämnåriga pojkvän sedan tre år tillbaka och hade fortfarande inte riktigt lyckats njuta av singellivet. Det kändes som att jag inte riktigt visste hur man gjorde. Hur raggar man upp någon? Vad gör man om det blir pinsam tystnad? Tänk om man ändrar sig efter en stund och inte längre vill gå hem med honom, vad gör man d... Läs hela novellen
