Han ser på mig, låter blicken snabbt glida över min kropp, men så tittar han bort. Jag rodnar, försöker tyda hans blick, tyckte han om vad han såg? Men det måste han väl? Om han inte attraheras av män eller äldre kvinnor. Andra män har tittat girigt på mig, med så hungrande ögon att jag blivit generad. Det måste väl betyda att jag är attraktiv och jag vet ju själv hur jag ser ut. Men varför har han aldrig tittat på mig på det viset? Kanske är det för att vi aldrig varit ensamma, tänker jag. Varje gång vi träffats har våra föräldrar varit med eller släktingar och han har hälsat avmätt på mig, hållit sin blick till mitt ansikte när jag talat, som en riktig gentleman. Jag betraktar honom medan han fyller på bröllopsgästernas dryckesglas, hans ansikte är klassiskt och kroppen reslig, men han verkar så hård och sträng. Han är 20 år äldre än jag. Hur ska jag kunna leva med honom? Jag som älskar att ha kuddkrig med mina syskon, älskar att skratta och springa snabbt över den heta, dammiga jorden med mina nakna fötter. Jag får tårar i ögonen men skakar av mig tankarna, han är ett gott gifte, han har mycket pengar och har lovat att ta hand om mig.
Jag dansar med händerna mot himlen, alla ler mot mig och så ser jag honom komma genom hopen av dansande människor. Festen börjar närma sig sitt slut och brudgummen har kommit för att hämta mig, föra in mig i sitt sovrum och kräva sina äktenskapli... Läs hela novellen
