Först då såg jag en textad gul notislapp ovanför brevinkastet: "Kom in jag är hemma."
Okej Jag öppnade dörren försiktigt och klev in. Alldeles tyst, inte ett ljud. I hallen hängde några jackor och en lång fuskpäls på stora trägalgar. På ett litet bord stod en telefon och en lång halsduk låg slängd över den. Jag tittade ner på den snygga äkta mattan jag stod på. Fint mönster. Blandade skor, storlek trettioåtta kanske, låg avsparkade i en hemtrevlig hög under jackorna.
"Hallå!", ropade jag neråt den långa korridoren.
Inget svar. Jag tog några steg framåt. Första dörren gick till köket. Det lyste över diskbänken men ingen fanns där. Jag fortsatte. De flesta dörrarna var stängda. Inte ett liv.
"Hallå...?", försökte jag igen.
Inget svar. Jag stod stilla och lyssnade. Det hördes ett svagt ljud från längst ner i korridoren. Jag gick försiktigt närmare. Nu hördes det tydligt, innanför dörren näst längst ner.
Något obestämbart välkänt. Jag knackade. Inget svar. Knackade igen och öppnade dörren långsamt. Vattenånga vältrade sig genast mot mig från kompakt mörker. Konstigt men nu förstod jag vad ljudet var Rinnande vatten från en dusch på full sprutt.
"Hallå!", ropade jag rätt högt in i dimman.
"Heeeej!!!", hördes någonstans i mörkret.
"Jag duschar bara, jag äääälskar att duscha i mörker, det går så bra att tänka då!"
"Hej!", ropade jag tillbaka.
"Jag är strax klar, vänta i köket, det finns nybryggt kaffe, du hittar."
"Okej."
Jag stängde dörren försiktigt och gick tillbaka till köket. Hittade en snygg vit mugg med små röda och blå blommor på. Kaffet stod på diskbänken, jag hällde upp och satte mig vid köksbordet och väntade. Det v... Läs hela novellen
