När vi vaknar på morgonen ser vi oroväckande mörka moln i horisonten. Efter att ropat upp den Kroatiska sjöbevakningen, får jag beskedet att det kommer att blåsa upp och att ett regnväder är på väg in från fastlandet. Det är inte någon storm eller så, men det kommer att bli blött.
Jag är precis på väg att lämna radion, när jag hör att vi bli uppropad av en annan båt. Jag hör på accenten att det är en skandinav som pratar och tillslut känner jag igen Thor. Tydligen befinner de sig i en vik på samma ö som oss, fast lite mer norrut. Han berättar att han kände igen mig på radion och ville veta vad vi hade för planer. Jag svarade att vi inte har riktigt bestämt oss ännu, och frågade istället vad de skulle göra. ”Vi ska till ön Vis som ligger ca två timmar härifrån. Jag tittar bort mot dig med frågande blick…du nickar ok. ”Ok Thor, vi hänger på, om du startar ca 30 min efter oss, borde vi kunna slå följe en bra bit av sträckan”. ”Vad bra, roger out”, hördes det från Thor.
Jag vänder mig mot dig ”Är det säkert det är ok… vi hann inte prata igenom det ?” ”Det ska bli kul, vi hade ändå inga andra planer så för mig är det ok”. Jag kramar dig och vi pussas lite, innan vi måste sätt fart sydväst vart mot ön Vis.
Det har nu bildats fler mörka moln så vi måste ta på lite varmare kläder idag. Det blåser lite mer, men vindriktningen är gynnsam för vår kurs. Det blir en kul segling med lite fart…du står återigen vid rodret och styr säkert. Jag sitter i sittbrunnen och sköter tampar och skot…som vanligt. Jag har satt upp vindskyddet (spray hood på segelspråk) vilket gör att vi slipper stänk och vind.
Efter en stund ser vi en båt komma ut från en vik. ”Det måste vara Thor och Sonja”, säger du. Jag vinkar mot dem och får en omedelbar vinkning som svar. Båtarna kommer närmare och närmare, och till slut kan vi se varandra tydligt. Vi seglar bredvid varandra hela resan till Vis och hamnstaden Komiza som ligger öns sydvästra sida. Vädret... Läs hela novellen
