Drömeleven

-Nu är det bara 5 minuter kvar, ni kan börja runda av.. De som var kvar lämnade en efter en in sitt prov.. tillslut var det bara Emelie och jag kvar i rummet. - Hur gick det för dig? Emelie suckade och drog ena handen genom det fina blonda håret. - Det gick inget vidare.. fattar ingenting, sa hon och tittade ut genom fönstret. - Du vet att du ligger ganska illa till va? Det har inte gått så bra för dig på senaste tiden och snart är det dags för det avgörande provet.. du måste klara resterande prov för att bli godkänd.., sa jag och iaktog henne. -Jag vet, suckade Emelie. - Men jag förstår inte.. vet inte vad det är.. - Vill du att jag ska hjälpa dig? sa jag och log smått mot henne. - Hur menar du då? sa Emelie och tittade upp på mig. -Uhm, skulle ju kunna ha privatlektioner eller något, bara för att få dig på rätt spår igen.. men det är lite ont om tid på skoltid. Emelie log lite. -Tack, det var snällt.. det kanske skulle behövas, men när skulle det vara då? -Hmm, två veckor framöver är det rätt packat för mig, men vi skulle ju behöva börja så fort som möjligt... kan du ikväll? Hos mig? Emelie såg på mig med en lite frågande blick först. -Hos dig? Ahm.. joo.. det skulle väl kunna gå.. ... Läs hela novellen