Jodå, firman var alltigenom solid. När Anders kom tillbaka på måndag skulle hon ha goda nyheter. Den tilltänkta samarbetspartnern skulle fungera alldeles utmärkt. Om mötet med representanten gick bra så skulle det inte finnas några som helst problem med affären.
Anders, hennes chef, var bortrest resten av veckan, på mässa i Stockholm, och hade lämnat hela verksamheten - det som var att göra, vilket förutom genomgången av räkenskaperna hon satt med nu inte var så där värst mycket - till Sofi. Efter bara nåt år som ekonomiansvarig på byrån hade Anders märkt att Sofi var en ovanligt pålitlig anställd som inte bara tog ansvar för den ekonomiska delen av företaget. Hon hade på mycket kort tid blivit en social tillgång för byrån. När det kom kunder på besök var hon alltid den som tog hand om dem. Hon var charmig och kompetent, och den kombinationen var inte alldeles vanlig. Framförallt inte i en tjej som bara var tjugotre år gammal. Allt hade löst sig bra. Tvåmannaföretaget fungerade utan problem.
Sofi hade tyckt bra om sin chef från första början. Han var snäll och rättvis, och hon hade snart känt att hon hade hans förtroende. Efter hand hade hennes ansvar ökat, och att han nu rest iväg och lämnat allt i hennes händer var egentligen bara ytterligare ett bevis på att han litade på henne obetingat.
Hon vände på ännu ett papper, fullklottrat med röda marginalanteckningar. Hon hade haft lite svårt att koncentrera sig idag. Kvällen innan hade hon haft ett stort gräl med sin pojkvän, och hon var fortfarande arg och lite ledsen. De började växa ifrån varandra. De hade... Läs hela novellen
