Jag har inte ens hunnit ur morgonrocken eller ätit lunch, tänkte hon. Hon stängde datorn, tog en tallrik fil på stående fot och bestämde sig för att tillbringa några timmar i blåbärsskogen. Jobbet kunde vänta till kvällen när det blivit svalare.
Hon lät den öppna morgonrocken falla till golvet och steg in och tog en snabb och het dusch som gjorde kroppen gott. Fortfarande fuktig och varm efter duschen valde hon ett par stora mjuka shorts och en tunn t-shirt utan ärmar. Äh, jag struntar i trosorna, det är så himla varmt och de här shortsen är så luftiga och mjuka och sköna. Hon letade reda på bärhinken med locket, gick ner till cykeln och började cykla upp mot bärskogen.
Typiskt att det ska var uppförsbacke hela vägen till blåbären, tänkte hon. Men det blir ju svalkande att åka nerför sedan. När Ingrid låste och lutade cykeln mot ett träd vid promenadstigen, kom hon på att hon glömt att ta med sig fika, och framförallt dricka, i brådskan. Tusan också, jag får väl åka hem igen om det blir för varmt.
Redan efter några meter såg hon massor av blåbär. Fast de såg redan lite torra ut här på hygget. Ingrid gick istället promenadstigen till vänster och uppför backen där skogen var tätare. Här var blåbären stora och mogna. Hon vek av från stigen och en bit in i skogen. Marken var blå och grön. Massor av blåbär. Jag har nästan aldrig sett så många och så fina, tänkte Ingrid när hon ställde sig på knä och började plocka. Den här hinken kommer att bli full på rekordtid. Men efter en stund märktes värmen, Ingrid saktade ner på takten och förbannade återigen sin glömska att ta med dricka och fika. Den där filtallriken räcker inte så länge när det är så varmt och dessutom bara uppförsbackar, tänkte hon. Ingrid satte sig för att pusta på en kullfallen trädstam, det susade i träden och vinden blåste skönt in mellan benen i hennes vida shorts.- Anders… Anders, var är d... Läs hela novellen
