Idag, nästan två år efter alla möjliga hot och förtryckelser, två rättegångar och flytt, namnbyte och skyddad identitet.. rubb och stubb, så har jag insett att jag någon gång kanske måste släppa på det där med att misstro folk. Faktum kvarstår, de fleste ljuger INTE. De flesta har INTE onda avsikter. Sen att jag
hade oturen att råka på en sådan som hade det i åtanke, att styra mitt liv, manipulera mig.. Det är inte något som andra ska bli lidande för, och egentligen inte heller jag själv.
Så jag skaffade efter viss tvekan internet och dator, och satte mig att kolla på vad nätet hade att erbjuda. Man har en stor fördel med internet, man kan vara så hemlig man vill och ta saker i sin egen takt.. Efter lite kollande på olika sidor så kollade jag in på en lite mer tvivelaktig sida, och kollade min gästbok, varpå jag hittade ett inlägg på en rad, "söt du e" som jag skrev ett tack till. Dagen efter hade jag fått svar och en fråga om jag ville chatta på MSN. Jag skrev att det var okej att han addade mig, Peter som killen hette, bodde ca 12 mil från mig, och jobbade som militär, fick jag veta, och redan samma kväll
så chattade vi på MSN, och jag fick se honom i hans cam. Jag fick redan från start väldigt bra vibbar, killen ingåv ett slags lugn som jag aldrig kunnat tänka mig att känna igen, och det bara via text..
Då lugn och trygghet är någo... Läs hela novellen
