Hon hade svarta nylonstrumpor, snörade skor, klänning och topp. Han hade kostymbyxor men enkel kortärmad skjorta, och bälte i byxorna. Ingen av dem stack ut på något vis i klädseln: det var inte sånt det handlade om. Kemin, känslan .. att man litade på varandra, det var nödvändigt.
Hon såg hans händer och armar. De såg starka ut, med rätt form, maskulina. Underarmarna bar spår av träning eller kroppsarbete, överarmen skymtade ibland, en formad biceps .. Han såg benen, fasta former, kurvor. Men det var sättet hon satt på, som fångade honom. Avmätt, skymtande strumpans spets, det ena benet över det andra .. ! Innan maten hade hon bytt till svarta skor med smal, hög klack också. – Som för att visa att hon är med .. tänkte han.
De drack rött. Hon tog fyra glas, han tre. – Är hon spänd? Han satte på lite musik trots att det var den klassiske förförarens trix. – Hon vet bättre, tänkte han. Hon hade känselspröten ute, hade observerat bokhyllan, klassisk litteratur, sett ekbord och skrivbord, och kände lugn. Mailen hade bara fördjupat hennes syn på mannen hon nu besökte, språket välartikulerat, ordrikt .. och bilderna och perspektiven var inte grovjobbarens. Nej .. hon beslöt sej för att löpa linan ut.
De pratade inte unde... Läs hela novellen
