Hösten må ha varit i antågande (gårdagnattens storm sände alltjämt kraftiga vågor mot sanden), badhytterna längre fram tömda på folk och fotspår, och i kvällningen hade redan en blekgul fullmåne rest sig ur östra himmelssfärens djupnande dunkel, men i hennes tankar satt outplånliga minnen av möten, människor och erfarenheter från de varma månaderna.
Solen gick ner mot västra horisonten, en blodröd gata spred sitt ljus över havet, men hon märkte det knappt. Istället tänkte hon på de män som passerat revy under sommaren, och de tillfällen hon haft att utforska sin nyupptäckta fallenhet för MAKT.
Hon skrattade till, ljudet av den egna rösten som en klockklang mot det dånande havet och vinden. Vilka känslor hon haft. Vilka rörelser och rollspel hon låtit sin kropp genomgå. Som kvinna hade hon genomgått en metamorfos, och nu fanns det ingen väg tillbaka.
Hon skrattade till igen och kände bröstvårtorna kittla av alla minnen.
Någon kom gående mot henne från motsatta hållet. En man i hennes egen ålder. Brunbränd, bar överkropp, vita shorts. Som hon själv. Så när som på att hon bar en tudelad överdel, en som med all önskvärd tydlighet visade hennes kropp. Hade hon haft en undermedveten baktanke med sitt klädval, då den starka vinden faktiskt börjat bli lite kylig? Hade hon hoppas på just ett sådant här möte?
Mannen log mot henne och de började utbyta artighetsfraser. Han var bofast i stan, och hon var där för första gången. De såg varann i ögonen hela tiden och snabbt byggdes en förväntan upp hos henne. Var hennes fantasi överhetter eller fanns där i hans ansikte, i de glittrande ögonen och de skälvande näsvingarna, så lika hennes egna en längtan efter det som hon själv njutit av så tidigare? Han var snygg att se på, manligt kraftfull, men utan den sedvanliga lätt burdusa machostilen. Här var en man som tycktes villig att s... Läs hela novellen
