På vägen dit hade jag funderat mycket över detta och tänkte mig tillbaka till min egen ungdom. När jag var i hennes ålder var det mogna kvinnor som gällde, hos dessa kvinnor fick man ärliga och tydliga signaler och man behövde inte spela ett spel. Hur dessa kvinnor såg ut, var mindre viktigt, erfarenheten och ärligheten övervann alla tankar på utseende.
Tänk vad dessa kvinnor har gett mig! Kanske skall jag på sätt och vis ge lite tillbaka nu, när jag kommit lika långt i livet? Så gick mitt resonemang, men jag var inte övertygad... Fast, om nu jag kunde tänka så, varför skulle inte hon kunna göra det? Ändå verkade det nästan för bra för att vara sant. Visserligen var ju Björn också rätt mycket äldre än hon, men ändå! Hon var ju fantastisk!
Bilderna på henne brände min näthinna, den perfekta kroppen, helt utan skavanker, dom unga uppnosiga brösten, den söta krulliga tofsen på hennes venusberg, den underbara smekvänliga rumpan... Hennes charmfulla leende! Glimten i ögat. Vilken kvinna! Och jag stod kanske i begrepp att få dela henne!
Vi hade ju träffats på stan och fikat och personkemin verkade stämma riktigt fint, i alla fall vad mig anbelangade. Ändå var jag mycket ödmjuk och inte så lite nervös när jag ringde på...
Det var Björn som öppnade, han gav mig ett brett leende. - Maria är i köket och blandar en drink till oss, sa han, kom och hälsa! Maria sken upp och gav mig en varm kram, vid åsynen av den bukett med blommor jag räckte över. - Så fina! var hennes kommentar.
Så underbart vacker hon var! Den korta kjolen gjorde hennes läckra ben full rättvisa och jag fick en vällustrysning när jag anade att där inte fanns trosor under… Hade hon gjort detta för mig? Jag visste ju inte säkert, men jag hade ju uttryckt förhoppningar om detta i vår brevväxling…
Vi slog ... Läs hela novellen
