Tåget åkte sakta framåt. Jag kände mig ensam i min kupé, där jag på sex nedfällbara säten bäddat skönare än i en dubbelsäng. Åter stannade tåget på en station, men jag såg att allt var helt mörkt utanför.
Dörrar smällde, stängdes och tåget rörde sig med ett ryck framåt igen. Snart tittade en blek måne försiktigt in i kupén.
_ ”Är det ledigt?” hörde jag en kvinnoröst viska, samtidigt som dörren till kupén försiktigt öppnades.
_ ”Kom in bara” viskade jag tillbaka och makade mig undan för att göra plats för en till passagerare. En ung flicka en armlängd ifrån mig en hel natt.
Jag drog nöjt i sovsäcken och såg hur en slank kropp kröp in i min närhet. Hon tände inte ljuset, utan tog i mörkret av sig sina sandaler och bredde snabbt och vant ut en sovsäck och lade sig ner.
_ ”Reser du ensam?” frågade hon, och jag tyckte mig skymta en road glimt i hennes ögon. Jag nickade och kände plötsligt hennes hand snudda vid min sovsäck.
_ ”Jag fryser. Får jag krypa ner hos dig?”, sa... Läs hela novellen
