Ner i källaren, ner i mörkret, ner till tvättstugan. Jag slog in min kod och klev in genom dörren. Där möts jag, jo det är säkert, av en fast rund stjärt beklädd av ett par tajta högt skurna hotpans. Varelsen framför mig står lutad över sin tvättkorg, och har inte hört mig komma. Hennes långa bruna slanka ben är särade och stjärten spänner mot det tunna tyget.
En harkling. Med ett lätt ryck reser hon sig upp och vänder sig emot mig. Det är J.Stjärnström, jag känner igen henne, konstigt vore det annars. Hon bor våningen under mig och är en av de vackraste skapelser jag någonsin skådat. Hon har mörkt halvlångt hår, bruna ögon, ljusröda läppar, en liten finlemmad möjligen aning uppåtriktad näsa. Säkert en bit över en och sjuttio, smal, vältränad, solbränd och med ett par ganska stora fasta bröst. Brösten doldes nu av en vit bh och ett ännu tajtare vitt linne. Det blänkte i klyftan mellan hennes behag, inte märkligt med tanke på att det säkert var 30 grader inne i tvättstugan.
- Oj, skrämde jag dig, det var alls inte min mening. Jag såg på henne och kände mig plötsligt påpälsad i mina jeans och kortärmade skjorta.- Ja det gjorde du faktiskt, man lever i en annan värld när man går här nere för sig själv, svarar hon och rättar till sitt linne. Bröstvårtorna är styva, vilket varken bh:n eller linnet lyckas dölj... Läs hela novellen
