Kvällen till ära har jag varit och handlat, och dina armar är nu låsta bakom din rygg med en tätt sittande glove med mittens. Tre läderremmar runt varje arm håller den på plats, och kedjor mellan remmarna binder ihop dina armar effektivt, hänglås gör den omöjlig för någon annan än jag att ta av. Jag trär en heltäckande mask över ditt huvud, och fäster en metallkrage över dess nedre del. Jag skulle kunna fästa kopplet i kragen, men ikväll vill jag ha dig extra lydig, och knäpper därför ett koppelfäste runt roten på din kuk, och din pung. Ett ljudligt klick signalerar att ytterligare ett hänglås kontrollerar din kropp, ytterligare ett klick så är även kopplet på plats.
”Ikväll är en annorlunda kväll,” säger jag, och jag märker hur du stelnar till. ”jag har inte använt en gag för att du ska känna dig trygg, och veta att du kan skrika ’blue murder’ om du känner att du måste, men jag räknar kallt med att du ska lita på mig, och lyda. Det är väldigt enkelt egentligen, gör som du blir tillsagd, upplev det du får och tro på att jag vet vad jag gör”
Du nickar och svarar jakande att du ska göra ditt bästa. Jag lutar mig fram och kysser dina läppar genom masken, känner hur du kysser tillbaka. Jag bryter mig loss från vår kyss och med ett ryck i kopplet så markerar jag åt vilket håll jag vill att du ska röra dig. Du följer mig på ostadiga ben genom husets korridorer, och ned för den lilla metalltrappan till garaget. Min systers amerikanska van väntar, och jag hjälper dig in genom dörrarna, tacksam för de mörka fönstren. Jag placerar dig längst bak i bilen, längst in, och fäster bältet, fast jag vet att du helst vill sitta bredvid mig. Ikväll vill jag ha dig så sårbar och så utsatt som möjligt, och jag tar ingen hänsyn till din tysta önskan. Jag hoppar in på förarplatsen och justerar backspegeln så att jag kan se dig, och kör sedan iväg.
Efter 20 minuters tystnad stannar jag vid en grusad uppfart, dörren öppnas, och jag ser att du vrider huvudet uppmärksamt vid ljudet av personer som hoppar in i bilen. De tar plats i sätet framför dig, det har jag bestämt eftersom jag inte vill att du ska kunna känna någon annans kropp mot din. Inte än. Ingenting sägs, och jag vet att du måste kämpa med dig själv för att vara tyst, och lydig. Jag älskar den kampen, se dig kämpa med ditt intellekt och din instinkt, för att försöka lyda mig. Ytterligare en kvarts restid, och ytterligare personer hoppar in i bilen, den här gången bredvid mig. Tysta leenden utbyts, och den här gången ser jag att du lutar huvudet tillbaka, och accepterar det oundvikliga. Ikväll har du ingen makt, ikväll är du min docka. Ikväll är du ingen.
Vi är framme vid vårt mål, och de andra lämnar bilen under tystnad, precis som de klev in. Jag väntar ett par minuter och ser dem försvinna, innan jag hoppar in till dig, och lossar ditt bälte. ”Kom ihåg vad jag sa nu, ställ inga frågor, lyd och lita, så ska allt gå bra.”
Jag hjälper dig hukande ut ur bilen, och ned på den svala asfalten. Det kan inte vara skönt för dig att känna det grus som alltid verkar finnas i fördjupningar och sprickor, men jag vet att du tar ingen skada av det, så jag saktar inte ned på farten, när jag med en arm runt din överarm leder dig in i byggnaden.
Redan innan vi kliver in genom porten så hörs det ett sorl. Röster av kvinnor och män som talar, språkas vid på ett vänskapligt sätt. Någon har tänt rökelse konstaterar jag irriterat. Det finns goda rökelser, och sen finns det stickande, billiga sådana exemplar som någon har använt ikväll. Nåja, jag antar att det är någons sätt att dölja de dofter som finns där många människor är samlade. Jag leder dig till en vägg, där 3 andra undergivna redan står parkerade,. Jag tar en av de lediga kedjorna och fäster den till din halskrage så att du står med ansiktet mot väggen, samtidigt som en kvinna i 40-årsåldern passar på att dra handen över din rumpa i förbifarten, vilket jag besvarar med ett leende och en nickning. Jag går bort till den blonda, unga kvinnan i garderoben och meddelar att vi har kommit. Vi utväxlar några vänligheter, skrattar lite, jag överlämnar några papper och sedan räcker hon mig de två nummerlappar jag behöver. Jag står kvar en stund och ser hur fler personer går förbi dig. En del utan att bry sig, andra stannar upp och känner på väl valda delar av din kropp. Två kvinnor i sällskap med varandra roar sig med att utforska ditt skrev, och den låsanordning som finns där. De tar tillfället i akt att leka med dig, och jag ser hur din bröstkorgs rörelsemönster förändras. Tre snabba steg sedan står jag bredvid dem, och utan ett ord till hälsning till dig så berättar jag om den krage som fungerar så effektivt och som kan få all din tveksamhet att förvandlas till lydnad. Kvinnorna tackar för upplysningarna och jag kopplar bort dig från väggen.
Det börjar bli dags, och jag leder dig till raden av smala ståburar som finns uppsatta längst med den ena väggen ikväll. Jag river bort skyddstejpen på den ena nummerlappen och fäster den på ditt bara bröst, samtidigt som jag passar på att nypa dig lite i din högra bröstvårta. Du ger ifrån dig ett ”ah” och jag ler lite. Jag backar in dig i den 7: e buren, vilket också är numret på ditt bröst. 7 är ju ett gammalt lyckotal och jag känner att det är passande för kvällen.
Innan jag stänger buren är det dock ytterligare en sak, en instruktion som jag måste ge.
”Ikväll behöver du säkerhetsord,” mumlar jag i ditt öra, och jag känner hur du rycker till. ”Gult för det som skrämmer dig, som kan göras på ett annat sätt eller undvikas, och rött blir ordet för ’snälla, sluta genast, hjälp mig.’ Jag hoppas dock att du inte kommer att använda orden, utan att du kommer att lita fullt ut på att jag vet vad som är bäst för både dig och mig.”
Buren låses. Jag tar några steg från dig och letar efter ett passande bord. Ett litet runt bord med ett värmeljus på blir perfekt. Nära dig men ändå tillräckligt långt bort för att ljudet av mina högklackade skor som du har blivit så van vid, och vid detta lag ofta kan identifiera, ska försvinna i sorlet. Jag ser hur du kämpar med dig själv bakom gallret, din andhämtning och det sätt på vilket dina muskler rör sig visar att det inte är lätt att lyda, men du gör ditt bästa. Jag har lagt ned mycket tid på att vinna ditt förtroende, och din tillit. Det är inget jag vill förstöra, men ikväll tänker jag pröva det.
Jag spanar ut över salen, försöker identifiera de ansikten jag ser där. Vissa är bekanta, andra helt okända. Kvällens konferencier tar plats på scenen och med ett rejält tjut i mikrofonen får hon genast stämningen på topp.
”Välkomna hit för en underbar kväll, alla vackra damer och bedårande undergivna. Det är roligt att se att så många kunde komma ikväll, jag hoppas att det kommer att bli många spännande nya bekantskaper här ikväll. Jag vet att vi har folk från så långt bort som Tyskland, ’Willkommen meine Damen.’ Baren är öppen och där finns det något för varje smak, det kommer även att finnas möjlighet att få lättare förtäring där om ni skulle känna er hungriga. Nog med det nu. Är ni ivriga att börja?”
Genast hörs ropen från ett 70-tal kvinnor stiga mot taken, blandat med både applåder och busvisslingar. Ja, nog är kvällens kvinnor redo, men i sann konferencierstil upprepar hon sin fråga ett par gånger innan hon är nöjd. Hon gör en gest mot handen, och en mörkhårig kille i vacker japansk bondage leds in på scenen. Han ser orädd ut och håller hela tiden blicken sänkt. Väl framme vid konferencieren sjunker han med en van rörelse ned på knä och möts av ett jubel från kvinnorna.
”Okej, då är det dags att sätta igång. Kvällens första objekt är en 31 årig skåning som varit i sin dams tjänst i snart 7 år. Han är väldresserad och hans dam har bestämt att han inte har några limits alls. Han har faktiskt deltagit i den här festligheten 2 år tidigare, och med bra resultat. Namn får ni välja helt själva, om ni anser att han ska ha ett namn. Nå, upp med era nummerlappar nu, får jag 500kr för detta objekt till att börja med?”
Kvinnorna överröstar varandra på kvinnors vis, och nummerlapparna förs upp en efter en, under väldig munterhet. Hade detta varit kvinnliga undergivna och manliga dominanta hade salen varit tyst, kanske hade jag kunnat höra en eller annan stol, eller klirret av ett glas. Detta är ytterligare ett sätt som de båda könen skiljer sig på. Ikväll vibrerar hela salen av liv. Skåningen tycks njuta av uppmärksamheten och av det äventyr han ska ut på, för ett litet leende spelar på hans läppar, vilket bara ökar kvinnornas intresse. Efter några minuters budgivning så är det avgjort, och han leds av scenen av köparen. Jag konstaterar att det är samma kvinna som strök dig över rumpan tidigare. Jag tar blicken av scenen när näste undergivne leds in, en yngre man den här gången, inte mer än 23 och ganska oerfaren. Jag är sugen på något att dricka, en Cola light med isbitar skulle smaka gudomligt gott just nu, särskilt med en skiva citron i, men det får vänta tills du har kommit och gått på scenen.
Jag lämnar mitt bord, det är ändå ingen som kommer att ta det, eftersom majoriteten kvinnor sitter stilla under tiden som auktionen fortgår, och mitt bord är en bit från scenen. Ikväll är det 20 undergivna som ska auktioneras bort, och jag bad om att du skulle vara i den förre hälften. Jag inser att detta är oerhört svårt för dig, och jag vill inte att ditt intellekt tar överhanden under en lång väntan. Samtidigt är det ett sätt för mig att se hur långt du har kommit från det att vi träffades, hur mycket du litar på mig och hur mycket av dig själv du är villig att ge mig. Fortfarande har du inte sagt ett ord, men din kropps rörelser och sättet som du håller huvudet på talar om för mig att det pågår en enorm strid inom dig. Jag studerar dig, jag vill att du ska undra, fundera, och sedan acceptera och ge efter.
Medvetet sätter jag klackarna lite hårdare än vanligt i klinkerplattorna. Jag styr stegen mot dig och ser hur du lyfter på huvudet när du hör ljudet stanna vid din bur. Jag vet att du hoppas att det är jag, men också att sannolikheten är strax över en procent, vilket din hjärna bör ha listat ut. Jag säger ingenting utan står bara tyst och studerar dig medan nummer två, tre och fyra förs av scenen. Jag märker att du redan nu vet hur det fungerar, att du har hört ljudet av burar som öppnas komma närmare och närmare och att det strax är din tur. Du har sänkt huvudet igen, tappat tron på att personen så nära kan vara jag, och resignerat för ditt öde. Fortfarande har du inte klagat, protesterat eller bett om att få lämna, och jag är så stolt över dig, över att kalla dig min undergivne och den tillit som du visar mig.
Bur nummer sex öppnas och du riktar dina oseende ögon mot ljudet. Bara några sekunder senare öppnar jag din bur och jag hör hur du flämtar till, dina armar och ditt bröst spänns temporärt och jag förstår att det är av både rädsla och förväntan som din kropp reagerar.
Jag drar i kopplet till din nedre krage och du tar ett par vingliga steg framåt, ut ur buren, osäker på vad som ska hända näst. Jag lägger handen på din halvt styva kuk, och börjar leka med dina privata delar, och hör hur din andhämtning förändras. Genom att hetsa upp dig avleder jag tankarna från det otäcka och in på det njutbara.
”Hej pojke”
”Milady!”
Du känner igen min röst med detsamma, trots sorlet och trots att jag bara viskar tyst. Jag hör hur du drar en lättnadens suck och förstår att du känner dig lite tryggare vid min sida. Jag vet att det du får genomgå ikväll är så otroligt svårt för dig, men jag tänker ändå fortsätta.
”Det är din tur nu,” säger jag, varpå du nickar. ”Visa mig nu vilken underbar undergiven du är, gör mig stolt över dig” Jag lutar mig fram och ger dig kvällens andra kyss genom masken.
”Som damen önskar” blir ditt gensvar och jag undrar om du kan märka att jag ler.
”Kom, nu går vi.” Med de orden börjar jag leda dig upp mot scenen. Jag följer med dig upp på scenen, och med lätta fingrar på din axel markerar jag att du ska gå ned på knä.
Konferencieren presenterar nykomlingen för publiken och du får veta att ditt namn för kvällen är ”docka,” och att det följer en tydlig manual med till kvällens köpare. Budgivningen kommer snabbt igång, tydligen förstår konferencieren att det inte är någon mening med att dra ut på det i detta ivriga sällskap. En vacker brunette runt 30 kommer upp på scenen och tar kopplet ur min hand. Vi skakar hand och hon presenterar sig som Caroline. Jag känner igen doften av Hugo Boss Intense, och jag vet att du också lägger märke till det. Kanske inte märket men väl doften. Med orden ”lita på mig, på att jag vet vad som är bäst för dig” ringande i dina öron leds du iväg mot det okända.
Återigen parkeras du vid väggen vid ingången, medan den okända Caroline går för att hämta sina ytterkläder, du kopplas bort från väggen av kvinnan med parfymen och leds över den steniga asfalten och placeras i ett redan bakåtlutat säte i vad som verkar vara en mindre bil. Bältet spänns fast och bilen rivstartar iväg. Doften fyller bilen, och till skillnad från rökelsen tidigare under kvällen är den mycket angenäm. En krävande hand letar sig ned till ditt skrev, och greppar din kuk. Handen rör sig vant och bestämt, och det tar inte många minuter innan du balanserar på gränsen. Du ger ifrån dig ett stön, och rädd för att göra Caroline arg så varnar du att du är nära, att du inte kan hålla tillbaka mycket längre. Istället för att handen saktar ned så ökar den istället både hastighet och tryck, och du förstår att kvinnan tänker föra dig över gränsen. Det är svårt att komma när man är spänd och orolig, men snart skakas din kropp av en orgasm, och ett långt stön undslipper dina läppar. Du tackar kvinnan, precis som jag har lärt dig.
”Varsågod, gullet!”
Hela din kropp slappnar av och du vänder huvudet förvånat mot ljudet. Jag skrattar lätt och stryker med handen över din kind. Jag låter bilen glida in mot vägkanten och stannar. Nycklarna hänger i en kedja runt halsen, och jag låser upp din halskrage och drar av dig masken.
”Hej där! Jag är så stolt över dig nu. Du litade på mig ikväll, protesterade inte ens när du blev bortledd av en annan kvinna. Caroline är förresten en nära vän, och var mer än gärna villig att avstå att köpa en egen leksak för att hjälpa mig. Som tack så fick hon en flaska dyr parfym, den jag lånade lite av. Jag kommer aldrig att utsätta dig för fara, du är alldeles för värdefull för det. Luta dig tillbaka nu och slappna av, nu åker vi hem. Syrrans van kan vi hämta imorgon.”