Tärningsspelet.

Janne och hans fru Sara var inbegripna i en livlig diskussion om en bok som min fru Anette nyligen läst. Den hette Tärningsspelaren och handlade om en Psykiatriker i USA under sjuttiotalet, denne hade tagit tärningen till ledsagare och lät de sex siffrorna bestämma allt som skulle ske i hans liv. Anette hade berättat att boken beskrev ganska mycket sex och lösa förbindelser. Sara var helt klar i sin uppfattning att Janne aldrig skulle våga låta tärningarna bestämma över hans beslut och att hon själv var mer benägen att låta slumpen styra hennes liv ”att ta saker och ting som de kommer” som hon beskrev det!

Janne å sin sida menade att han inte alls hade sånt kontrollbehov som hon påstod.

Anette tog plötsligt fram två tärningar ur ett gammalt Monopolspel vi hade i bokhyllan. När hon slängde dem på bordet framför Janne och Sara stannade samtalet upp för en sekund och de tittade frågande på Anette. Hon log lite underligt mot dem och sa att det enklaste beviset på vem som hade rätt var väl att ta tärningen till hjälp. Janne tittade leende på Sara och tog upp tärningarna och sa att han gärna skulle bevisa att han klarade att låta tärningen bestämma.

Sara log tillbaka och svarade att han aldrig skulle klara ens en dag. Anette föreslog att de skulle göra upp några regler för vad som skulle innefattas av tärningsbesluten och därefter testa. Hon flinade mot mig och sa att vi kanske också skulle prova. Snart var vi alla fyra inbegripna i hur tärningsbesluten skulle styra och efter en dryg timme var vi bland annat överens om att alla tärningsslag skulle föregås av två alternativ och att tiden för leken skulle bestämmas av tärningarna med en dag för varje prick, således maximalt tolv dagar. Först slog de vad och Janne lovade att sälja sina golfklubbor och låta Sar... Läs hela novellen