– Du med älskling. Svarade min man
David, min styvson, var också på väg hemifrån för att gå till gymnasiet och som vanligt så la han knappt någon notis till mig eller sin far.
– Hallå David, säg åtminstone hej då till din mor. Sa min man efter honom, men allt han gjorde var att snegla bakåt i ögonvrån i en halvsekund. – Ohyfsade pojke. Muttrade min man
– Barn i hans ålder är alla så, det är bara en fas, älskling. Sa jag till honom
– Säger du det?, Det är 1 år sedan du kom till vårt hus håll, Emma, han borde ha accepterat dig nu. Sa min man fundersamt samtidigt som han vred på huvudet och såg på mig
– Det är inget du behöver oroa dig för, det är ju inte direkt ett problem. Svarade jag leende
– Om du säger det så. Svarade min man tillbaka. – nej, nu behöver jag gå.
– Ha en bra dag älskling. Sa jag till honom medan han gick till bilen
Jag gick tillbaka in i huset och stängde dörren bakom mig, jag hann inte komma längre en halvvägs genom halen innan telefonen började ringa, ringandet fick mig att rycka till. "Tänk om det är han igen" tänkte jag fundersamt.
Jag gick in till vardagsrummet och lyfte telefonen vi hade där.
– God morgon, frun. Hörde jag en välbekant röst säga i luren
– Var vänlig och sluta med dom här trakasserierna. Svarade jag
Sedan en tid tillbaka hade jag fått dagliga busrigningar av en och samma person.
– Hur många gånger gjorde du det igår kväll frun? Fortsatte rösten som om jag inte sagt nåt. – Om du hade varit
Med mig så skulle det ha varit 5 ggr minst, men jag glömmer mig, det är nåt en medelålders man skulle ha klarat av.
Dessa ord fick mig att chockat ryka till.
– Det måste vara väldigt tråkigt i ett stort hus, tur att jag ringde så att vi kan ha lite roligt. Fortsatte rösten
– Vem är du? Frågade jag skakigt, men fortsatte sedan mer bestämt. – var vänlig och sluta med det här.
– Ha ha ha, du är vacker även när du är arg. Sa rösten roat. – frun, vet du om att grannarna tänker på dig när dom runkar?
– ... Läs hela novellen
