Äsch, två minuter.
Jag går fram till honom och kramar om honom och samtidigt som han kramar mig så viskar han så att ingen hör:
"Helvete vad jag ska munknulla dig! Tur att vi ska äta först för annars hade du inte klarat det, efter att jag är klar med dig din lilla slyna! Svårt att lära sig klockan eller?"
Det pirrade till i hela kroppen på mig och jag stönade nästan högt, det var inte bara vad han sa, utan HUR han sa det.
Jag ryckte på axlarna som svar och såg en irriterad rynka mellan ögonen på honom.
Vi gick ner till matsalen, men min aptit var o-existerande.
Jag tog ändå mat, för syns skull, och vi satt och småpratade, för syns skull.
Jag satt och petade i maten medan han satt och åt.
Då och då antydde han något om vad som skulle komma, och jag såg att han var toknöjd med hur hans ord fick mig att reagera.
"Du har inte glömt något?" Frågade han efter ett tag.
Jag såg mest bara frågande ut.
"Du har inte läst vad jag skrev i mailet? Eller du bara bryr dig inte om vad jag säger?"
Iih, jag förstod vad han menade, men tittade runt mig för att se om det var något jag ens kunde göra med allt folk omkring oss.
Som tur var så satt vi i ett hörn, och han satt bredvid mig.
Så jag lät ena handen glida ner på soffan bredvid mig och lät den bara vara där ett tag.
Jag såg att han blev lite irriterad men jag ville ändå vara säker på att ingen såg.
Han tog tag i min hand och placerade den utanpå byxorna på sin kuk.
Sen tog han bort sin hand, och började småprata, om allt och inget alls.
Jag pratade tillbaka, lite halvt disträ, och smekte honom utanpå byxorna, lite trevande och försiktigt.
När jag insåg att ingen såg vad som hände så blev jag lite modigare och smekte lite mer fokuserat.
Jag kände hur han växte under min hand och hörde hur hans meningar ibland hackade, så jag satt mest bara och log.
”Nej, nu har vi ät... Läs hela novellen
