När du öppnar för mig ser du lite stressad ut och välkomstkyssen är ganska flyktig. -Jag har hållt på i två timmar nu, men det blir inte tillräckligt snyggt. På vardagsrumsgolvet låg en stor tavelram och många foto där Carina var med. Bilder från de sju år som ni jobbat ihop. Från julfester och brännbollsturneringar. Från kurser i Norge och från jobbet. Carina kände jag igen från en fest som du bjöd mig med på. De andra jobbarkompisarna har jag aldrig träffat. -Kan du inte hjälpa mig. Jag är helt slut och desutom börjar jag bli stressad. Det måste vara klart ikväll. Vi ska fira Carina imorgon innan vi öppnar. -Jag är inget vidare på sånt här, men det är klart att jag ska hälpa dig. Jag tog plats vi sidan om dig på golvet. Bilderna var ganska trista. Alla var ungefär lika, det var bara miljön och om det var med eller utan alkohol skiljde dem åt. Försökte behålla skärpan för att hjälpa till, men efter tio minuter och några nobbade idéer börjar min blick allt mer fokuceras på dig.
Jag tittar på dig när du sträcker dig efter olika bilder. När du tar håret bakom örat innan du sträcker dig fram för att flytta om dom. Du är söt och engagerad. Själv har jag svårt att känna inspiration. Njuter av att se dina bara ben och din figur som avslöjas av joggingshorts och ett linne. Att ta tag i dig nu och kyssa dig hade varit ljuvligt, men det är sämsta möjliga tillfälle.
Jag fortsätter med att säga ja och kanske när du möblerar med korten. Det räckte förmodligen med mitt stöd för att du skulle bli säkrare på hur korten skulle vara. Efter ytterligare en kvart är du nöjd. Texten är... Läs hela novellen
