Sara visste inte hur mycket klockan var eller hur länge hon varit borta. Hon kände sig vimmelkantig och hennes kval blev större för varje steg hon tog mot stugan. Vad var det som hände med henne och hur i hela världen hade hon kunnat ligga med Rune. Nu när upphetsningen lagt sig och hon fått distans till det kände hon sig äcklig. Det hon gjort, och med vem det skett, var så främmande för henne. Hon oroade sig för om Lars skulle vara misstänksam och märka något på henne.
När hon kom fram till stugan satt Lars bredvid grillen med en öl. ” Var har du varit så lång tid”? Sara kände hur sperman rann ur henne och höll sig på avstånd. ” Ta emot” sa hon och kastade tändstickorna till Lars utan att svara på hans fråga. ” Medan du tänder grillen tänker jag ta ett bad” fortsatte hon. Utan att vänta på svar gick hon in, tog av sig kläderna och stoppade undan dem. Hon gick också in på toa, torkade bort det värsta och granskade sig i spegeln. Hon blev lugnare när hon betraktade sig i spegeln, nästan som hon väntat sig att det skulle växt ut horn som tecken på hennes otrohet.
Lars stod vid grillen med sin öl i handen och tittade förbryllat efter sin fru när hon naken kastade sig i sjön. Han tyckte hon betedde sig konstigt. Hon brukade inte bada sådär hastigt och lustigt och definitivt inte på kvällen när det var lite svalare i luften. Hon låg i en stund och kände sig bättre till mods när hon kom upp. Nu var hon övertygad om att hon inte skulle bli påkommen. ”Rune var pratsam och jag hade lite svårt att komma loss” sa hon till Lars medan hon torkade sig i håret. Hon var trovärdig och det som för Lars låg närmst till hands var att Rune på något sätt snuskat sig. Men i så fall skulle Sara inte utstråla så gott humör och de aningar och oron han känt försvann ur medvetandet. ”Vill du ha något att dricka” frågade han. Sara kände lättnad och kunde bokföra ... Läs hela novellen
