– Jag begär inte att du ska sköta hela huset på dagarna, laga mat, tvätta, städa och allting, men någonting kan du i alla fall göra. Det har jag tyckt länge att vi ska ha gemensamt ansvar för vår hus. Men det är väl inte för mycket begärt att du ställer undan det du tagit fram till lunchen, torkar av bordet, eller klipper häcken.
Den sista meningen skrek hon fram med full kraft.– Ja men älskling, jag fick så goda idéer när jag åt lunch …– Det skiter jag i, det är lika varenda dag. Jag vill inte ha det så längre…– Ja, men jag programmerar ju på det nya datasystemet …– Det har du gjort i två år nu, sa hon i en ilsken ton.– Jo, jag ska bara…– Det är inte det, så kan du ju hålla på i tio år om du vill. Men ställ för en gångs skull undan det du tar fram till lunch!
Hon darrade inte ens på rösten och han insåg att hon var riktigt arg och besviken.– Älskling, jag ska bättra mig …– Det har jag hört nu de sista tre åren, jag är trött på att du inte hjälper mig med hushållet och trädgården, det är alltid något annat som går före, sa hon kallt och surt.– Annette, älskling, den här gången …
Hon avbröt honom i skarp ton.– Inatt sover jag i gästrummet.- Som du vet så åker jag imorgon till min kusin i Paris på 3 veckors välbehövlig semester. Det är en semester som ska komma att förändra Annettes beteende till Lars stora förvåning. Jag ska ge dig ett ultimatum, och det står jag för, för jag är trött på att ha det så här. När jag kommer hem så ska du antingen ha burit iväg alla dina saker eller också accepterar du att jag bestraffar dig på mitt sätt. Det är vad du har att välja på, det måste bli en ändring här, förklarade hon bestämt. Hon tittade på honom med en sur min, vände på klacken och satte sig för att chatta vid datorn.
Nästan hela kvällen satt Annette tyst och chattade på franska med sin kusin från Pari... Läs hela novellen
Riktigt usel! Var finns det sköna i förnedring?
passet | 4/24/2024 - 00:53