Hon hette Marina och hade varit Peters klassföreståndare i tre gymnasieår nu. Han kunde inte låta bli att tycka att hon var otroligt sexig trots att hon egentligen inte var någon direkt skönhet. Hon var storvuxen och kraftigt byggd, inte tjock, snarare kraftig benstomme och kurvig.
Hennes strikta kostymer, glasögon och bakåtkammade eldröda hår som alltid satt i en hård tofs i nacken fick tillsammans med hennes hårdföra och stränga sätt att bedriva undervisning honom att se henne som en gammalmodig lärarinna. En sån som snarare hörde hemma på ett internat än på ett gymnasium. Alla utom Peter mer eller mindre hatade henne, han varken kunde eller ville trots att hon aldrig sagt ett enda vänligt ord till honom.
Hennes attraktionskraft ökade istället ju hårdare och strängare hon var, inte för att han tyckte om den delen utan snarare för att han ville ge igen och sätta henne på plats. Bara tanken på att få slita av henne kavajen, blusen och byxorna för att sedan knulla henne stenhårt mot katedern, höra hennes stön och skrik fick honom att nästan bli svimfärdig.
Detta var givetvis en omöjlig tanke, så vitt han visste så var sex det sista hon var intresserad av och att hon inte hade någon man trots att hon var 39 fyllda förvånade nog ingen. För vilken man ville ha den här dominanta pansarvagnen till matriark när det fanns varma, sensuella, finlemmade kvinnor att välja på? Böckerna Peter! Hennes okänslighet gav honom kalla kårar efter ryggen.
Han hade glömt böckerna för tredje dagen i rad nu, trots att hon spärrat blicken i honom vilket betydde att allt annat än det hon sa var otänkbart. Peter kände hur svetten trängde fram och stammade fram att han glömt dem igen.
Alla utom Peter som nu var sist kvar i klassrummet, rusade fram längs korridoren och ut på skolgården, hojtade och ropade ut sin glädje i solgasset... Läs hela novellen
