Catrine reste sig snabbt och var på väg mot Emil. men hon dråsade omkull igen, av cidern hon druckit, men snabbt var hon på fötter igen och greppade Emils arm för att dra in honom i vardagsrummet. Emil stod nyfiket kvar, för Catrine lyckades ju inte flytta honom, men strax hade det gått upp för dom övriga vad Catrine var ute efter, så dom kom och hjälpte till, så när som på Lotta då, som inte vågade ge sig på sin bror på det viset. Hon rätade istället till sin pyamas.
Emil tyckte det var ganska festligt med fyra fulla, halvnakna, småtjejer som drog i honom, så han lät dom släpa med honom, även om han utan större problem kunna slita sig loss. Han var helt enkelt nyfiken på vad dom skulle kunna hitta på. Dom kämpade förtvivlat för att få ner honom på golvet, och han låtsades att inte kunna hålla emot, eftersom han kände att han när som helst skulle kunna resa sig och gå därifrån.
Dom fyra tjejerna hade honom på rygg, och höll krampaktig... Läs hela novellen
