Jenny Rävberg är 27-år och bosatt i det lilla samhället Knattehyttan, som ligger ungefär sju kilometer ifrån Mariestad. Hon talar inte längre halländska, utan någonting, som Mariestadsborna skulle kalla för rikssvenska och stockholmarna för västgötska. Det har gått drygt tio år sedan den skandalomsusade ormgropen på skolans gym, som också ledde till, att Pia Katz pappa blev gripen för barnmisshandel och de två närmast sexuellt psykopatiska figurerna Leopold Nilsson och ”Fabrikören” blev återförda till anstalten efter en längre tid på fri fot.
Episoden skulle kanske kunna ha satt spår i en ung flickas psyke, men Jenny var och är en mental klippa och, för all del, rätt manhaftig och kavat i sitt kynne och framträdande. Hon har bott i Knattehyttan i snart fyra år och trivs där, som en alkoholist på ett systembolag. Skandalen på skolan tystades ner relativt snart och eftersom Fabrikören och Leopold Nilsson tog på sig hela ansvaret, fast unga fröken Rävberg inte hade bett om det, så räknades incidenten som våldtäkt. Trots, att Jenny, Petra och Natalie hade varit med på noterna hela tiden. Underligt, kan läsarna måhända tycka, men är två förrymda mentalpatienter med satyrbeteende (manlig motsvarighet till nymfoman) varit inblandade, så blev det automatisk sexuellt ofredande, våldtäkt och utnyttjande utav omyndig, etc. etc. Men nog om detta. Jenny Rävberg har nu blivit en mognare flicka och arbetar på en ungdomsgård, som såväl servitris på kaféet, som projektledare för ungdomsaktiviteter. Hon bor på Nyhemsgatan 4B i en ”tvåa” på bottenvåningen med en altan ut emot gatan, där det inte är så mycket trafik, utan mer en behagligare stillhet med en och annan joggare eller då och då en cyklist. Grannen Pettersson har en boxer, en som alltid är livlig och inte kan hålla munnen stängd. Varje förmiddag klockan nio brukar Pettersson gå förbi balkongen på sin d... Läs hela novellen
