När jag vaknade tog det inte lång tid innan jag insåg att jag bara hade 20 min på mig att göra mig i ordning och äta frukost. När jag slängde upp mitt huvud för att kunna se mig själv i spegeln så såg jag ingenting ovanligt. Samma tråkiga rufsiga svarta hår, som aldrig gick att få styr på. Jag kollade som vanligt på min kropp, som jag var ganska nöjd med. Hyfsat vältränad. Men magrutorna som jag jobbat så hårt för att få, i många månader nu, syntes bara till lite.
Jag tvättade av mig snabbt och tog en macka i handen, innan jag sprang till bussen. Den tog sats för att åka iväg men hejdade sig när jag kom springande. Den som vanligt sura chaffisen muttrade något om att komma i tid när jag drog de vanliga Jojo kortet. Jag bodde en bit utanför Lund, i Staffanstorp. Det var den värsta hålan av alla, enligt mig själv. Den välkända vägen utanför rusade förbi, till ”Jesus of Seburbia” med green day. Väl framme vid stationen, var de en bit kvar att gå till min gymnasieskola. Spyken, där jag gick estet-musik programmet. Utanför skolan stod en hel bunt med tjejer och rökte. Många av dem treor. Jag gick bara i tvåan så jag trängde mig förbi lite snabbt. Men i trappan råkade jag knuffa till Emelie. Den vackraste tjejen i hela trean. Hade jag tyckt redan sedan första dagen. Men jag hade aldrig vågat göra någonting åt de. Jag blev chockad när hon öppnade munnen och sa.
”Förlåt, de va inte meningen”. Hon log.
”Nej nej, de va helt och hållet mitt fel.” sa jag med ett leende.
”Du är ganska söt, sa hon och log ännu mer, varför har jag aldrig pratat med dig förut?”
”inte vet jag?”. Sa jag med ostadig röst.
”Du va då allt svårflörtad, ge mig ditt nummer så kan vi höras mer senare”. Sa hon och blinkade med ena ögat. Min puls ökade kraf... Läs hela novellen
