Hon ursäktade sin sena ankomst och låste upp dörren. Eleverna strömmade in och slog sig ner bakom varsin bänk. Monica lämnade dörren på glänt i väntan på de sedvanliga slöfockarna. Hon hade precis delat ut böckerna då hennes föraning slogs in. Där kom Nettan med pluggarna från sin mp3 i öronen och tuggummi i munnen, Susanne med sina 15 kilos övervikt tuggandes på en chokladkaka. Klassens egna clowner Micke och Peter kom in med armarna i luften och drog någon lustig vits som inte ens fick någon att dra i mungiporna. Sedvanligt sist av dem alla kom Daniel som världsvant och diskret slog sig ner längst bak i klassrummet.
Monica ställde den obligatoriska frågan om varför de kom sent utan att egentligen förvänta sig ett vettigt svar från någon av dem. Istället drog hon en djup suck och slog sig ner bakom katedern och bad Jessika att inleda högläsningen på den uppslagna sidan. Vid högläsning var det en utav få gånger som det var riktigt tyst i klassrummet, inte för att de lyssnade på sina kamrater utan mera mer för att de flesta verkade förlorade i sina egna världar. Undantaget var då Karin stammade sig igenom ett stycke till ett par elevers fnissade förtjusning.
Den här gången var även Monica i sin egen tankevärld. Att Nettan, Susanne, Micke och Peter var som de var gick inte mycket att göra något åt efter ... Läs hela novellen
