De simmar en bit, de försvinner ur mitt synfält en stund. Klippan täcker vattnet där de befinner sig. De plaskar och fnittrar. Jag måste se mer, tänker jag och smyger mig närmare. En ganska stor sten ligger mellan tältet och klipporna och jag springer hukandes dit. Sitter blickstilla, vågar knappt andas. Plaskandet fortsätter de har inte hört mig. Jag ställer mig upp med stenen som skydd. Jag ar uppsikt över klippan och jag ser dem simma en bit ut i vattnet.
De simmar en stund innan de kommer in på grundare vatten, först hon, sen han straxt efter. Han går fram till henne där hon står i ankeldjupt vatten, kramar om henne bakifrån. Hon vänder sig om mot honom, de kysser vara... Läs hela novellen
