Min tjej och farbror åke brev 2

- När har du börjat dricka kaffe, frågar jag Marie när jag kommer fram till henne.

- Det är inte till mig, svarar Marie. Det är till Åke.

- Naturligtvis, svarar jag. Så dumt av mig att tro någonting annat.

För första gången ser jag en rodnad i hennes ansikte. Hon går med koppen till Åke. Han smeker handen över hennes stjärt innan hon sätter sig ner bredvid honom.

- Kom och sätt dig, säger Vera. Du vill väl ha frukost?

- Ja tack, svarar jag och sätter mig bredvid henne. Det ska bli gott.

- Marie, kan du hjälpa mig med middagen idag, frågar Vera.

- Naturligtvis, svarar Marie och tittar på sin mor.

Jag lyfter blicken och tittar på henne. För en sekund möts våra blickar. Hon stannar upp med blicken i mina ögon. Sedan tittar hon ner på sin tallrik igen. Hennes blick säger mig ingenting. Den är tom och innehållslös.

Plötsligt reser sig alla och lämnar bordet. Kvar blir jag, som inte har hunnit äta frukost ännu.

- Jag sitter kvar och håller dig sällskap, säger Vera.

- Bättre sällskap kan jag inte tänka mig, svarar jag.

Vera tittar på mig med sin varma blick och ler.

- Jag vet att du har det jobbigt nu, men håll ut, viskar Vera tillbaka. För Maries skull.

När jag är klar med frukosten, ställer jag undan disken och lämnar köket.

Jag går ut i hallen och vidare in i vardagsrummet, men det är ingen där. Jag går tillbaka till hallen och undrar vart Marie har tagit vägen.

- Hej Tony, säger Kurt som kommit in i hallen. Söker du något?

- Nej, inte direkt, svarar jag. Jag undrar bara var Marie har tagit vägen.

- Jag tror hon är nere i källaren och bastar, svarar Kurt och ... Läs hela novellen