- Conny, jag måste få säga min mening om det här. Jag vill vara ärlig mot dig.
- Jag lyssnar, svarar Conny kort.
- Efter händelsen med bankrånaren, kände jag att jag var rädd när jag var ute på gatorna. Det gick bra så länge jag var i bilen, men så fort vi steg ur, kom rädslan över mig. När de annonserade ut en stabstjänst, så vill jag söka den. Jag visste att antingen fick jag jobbet eller så måste jag sluta inom polisen. Jag ville ha jobbet till vilket pris som helst. När Stefan krävde att jag skulle vara hans under arbetstid och resor, så accepterade jag det utan vidare. Jag vet inte varför, men jag accepterade villkoren. Jag tänkte inte så långt att jag sårade dig.
Petra får stanna upp och dra åt sig andan, för att hålla emot gråten.
- Jag insåg inte, fortsätter Petra, att jag sålde min kropp. Jag var så inne i att få jobbet, att jag sålde min själ. Conny, jag älskar dig så mycket. Om du kan tänka dig att förlåta mig, så går jag upp till Stefan i morgon och säger upp mig.
- Vad ska du göra då, frågar Conny. Du kan inget annat än polisyrket. Du älskar jobbet lika mycket som jag gör.
- Det spelar ingen roll, svarar Petra. Visst, jag älskar jobbet, men det är ingenting värt om jag förlorar dig. Då sorterar jag hellre sopor.
- Nej, du får inte säga upp dig, säger Conny. Du borde kunna ha kvar jobbet, utan att knulla med chefen.
- Det är inga problem för mig, säger Petra, men jag tror inte att Stefan kan låta bli mig.
- Han har inga jävla alternativ, säger Conny och höjer rösten.
Petra tystnar och börjar gråta igen. Conny håller ut armen mot henne. Hon kryper in i hans famn och gråter förtvivlat.
- Jag har något jag vill säga dig, säger Conny. Jag har också varit otrogen. Det var efter det att jag förstod att du... Läs hela novellen
