- Okey, vad svarade du då, frågade jag.
- Jag sa att jag ville prata med dig först, svarar Marie.
Jag förklarade att för mig spelar det ingen roll. Jag följer henne gärna dit, men det är helt okey om hon tackar nej.
- Jag får fundera på saken, säger Marie och därmed var saken slutdiskuterad.
Två dagar senare berättar Marie att hon har ringt sin mor och tackat ja till inbjudan. Vi skulle vara där från fredag till söndag, så jag tog ledigt från jobbet på fredagen och startade resan under fredag förmiddag. Vi kom fram till hennes föräldrar på eftermiddagen. Jag kände mig nervös då vi kom fram. Jag har ju aldrig träffat hennes familj tidigare.
När vi svänger in på gården, ser jag ett stort tvåvåningshus med källare. En stora altan täcker hela framsidan.
- Ta väskorna, är du snäll, kvittrar Marie.
- Ja, självklart, svarar jag och lyfter upp väskorna från bagageluckan.
Jag tittar förvånad på henne. När vi lämnade lägenheten var hon tyst och sammanbiten. Nu då vi närmar oss huset, har humöret förändrats. Nu kvittrar hon som en fågel om våren. När vi kommer in i hallen, möts vi av en man och en kvinna.
- Hej pappa, säger Marie och kramar om mannen.
- Hej gumman, jag har saknat dig, svarar pappan
- Jag har saknat dig också, svarar Marie och pussar honom på kinden.
- Det här är min pojkvän., Tony säger Marie och vänder sig mot mig.
Vi tar i hand och utbyter artigheter. Jag får veta att han heter Kurt. Under tiden kramar Marie om kvinnan som visar sig vara hennes mamma. Efter sedvanlig hälsning, får jag veta att hon heter Vera.
Vera har liksom Marie, ljust hår. Mina ögon fastnar för en sekund på hennes stora bröst. Hennes ben får också en snabb smekning av mina ögon. Hon är vacker, hinner jag tänka innan hon håller ut armarna och ger mig en kram. Jag lägger händerna runt h... Läs hela novellen
