Fan, jävla snutjävlar, hoppas de andra klarar sig, hon saktar ner lite för att lyssna om hon har nån av dem efter sig och får syn på en port som inte slagit igen ordentligt. Perfekt, där kan hon hänga en stund tills det lugnat ner sig lite på gatan. Sen ska hon ta sig tillbaks ut på gatan och fixa världens sjysstaste graffitimålning, dom ska fan inte tro att dom kan stoppa henne. Hon glider smygande in genom porten och ser sig snabbt omkring så att hon är ensam. Innergården är öde och dörren till trappuppgång till höger är också den mörk och tyst. Hon slappnar av och ler självsäkert för sig själv.
Han befinner sig på civilkontoret och har precis bytt om till arbetskläder inför sitt sena arbetspass när han får rapporten om att demonstrationen urartat, en bil brinner, en ruta på bankkontoret har krossats och ligistjävlarna har dessutom klottrar ner allt de kom åt innan de gav sig på polisen med sina kära gatustenar. Motståndet från kollegerna hade dock fått dem på andra tankar och det kryllade nu av små aktivister i hela området som splittrats för att lättare kunna undkomma lagens hand. Han drar på sig handskarna och går genast mot dörren, har han tur kommer han möta nån av dem på vägen mot platsen där demonstrationen urartat. Det vore på tiden att nån lärde dem en riktig läxa så att de slutade med sin skadegörelse av allmän plats och gjorde nåt vettigt av all sin kreativitet istället. För dumma är de inte, de flesta är tvärtemot riktigt smarta. Om de bara kunde gjort nåt vettigt av sina liv. Nej, fick han chansen skulle han inte tveka en sekund att ta itu med saken på egen hand, kollegerna skulle vara borta flera timmar än så han hade kontoret helt för sig själv. De flesta av kollegerna skulle väl dessutom inte vara sena att ge en hjälpande hand om de skulle råka komma förbi. Han bryr sig inte om att tända i trappuppgång och det ger honom det perfekta övertaget för att få ett riktigt bra grepp om henne från första början. Inte trodde ... Läs hela novellen
