Tjejen jag älskat i 2 hela år, ringer till mig. Hon vet ingenting om mina känslor för henne. Låtarna jag har skrivit. Eller det gångerna jag verkligen försökt säga det. ”Jag… Jag har tänkt på det här länge nu… Men jag kan inte ta det via telefon, kan du inte komma hit?" Jag slog på lyset på klockan, halv 4 var den. "Okej, jag kommer.” Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt och tog mig ut genom fönstret. Fastän det va den varmaste veckan hittills på sommaren, var det ändå lite kyligt ute. Det var en bit till henne, ungefär ett par kilometer.
När jag gick upp för den sista backen kände jag en klump i magen. Jag stannade, tänkte efter, men bestämde sig för att fortsätta. Jag öppnade grinden, långsamt, av erfarenhet visste jag att den knarrade väldigt mycket. Jag hade varit här många gånger. Jag har gått i samma klass som henne i två år, och nu skulle jag byta skola. Jag skulle inte längre få se henne varje dag. Jag knackade försiktigt på hennes fönster. Jag såg hur hon långsamt reste sig från
sängen och öppnade fönstret. Hon var vacker, jag visste inte att hon va så här vacker dygnet runt. Hennes bruna lockiga hår tog sig ned till axlarna. Jag stod ett tag och bara tittade, jag tappade uppfattningen om tiden som gått och till slut väcktes jag upp. "Ska du inte komma in?" Sa hon, inte irriterat, utan försiktigt. "Jo, oj förlåt".
Jag hoppade in i hennes fönster och satte mig bredvid henne i sängen. Hon log försiktigt, jag besvarade hennes leende med en kram. Jag ansträngde mig för att göra den så mjuk som möjligt. Hon drog långsamt armarna tillb... Läs hela novellen
