Hennes långa ljusa hästsvans böljade i den ljumma försommarvinden och hennes gråblå ögon kisade mot den härliga varma solen. Egentligen hade det inte hänt något speciellt den här dagen annat än att vädret var perfekt. Det och att den sista lektionen (matte) hade blivit inställd för att läraren blivit sjuk så alla hade fått gå hem tidigare. Vad Linn inte visste var att det här bara var början, snart skulle hon få ännu en trevlig överraskning. När hon öppnade ytterdörren hörde hon sin mors röst utifrån köket:
- Men Henry, jag tycker inte. vi hade ju pratat om en mindre.
Innan Linn hunnit ropa hallå kom överraskningen hoppande emot henne i form av en stor svart skepnad. Linn föll ner på knä och slog skrattande armarna om en mycket vänligt sinnad Labrador som svarade henne genom att ivrigt slicka hennes kind. - Mamma? Pappa? Vem är det här? ropade Linn medan hon kämpade för att inte bli dränkt av välkomsthälsningen. - Linn? Är du redan hemma? Linns mamma Agneta stack ut huvudet i hallen. - Vems är hunden? Linn hade kämpat sig upp på fötter igen och Labradoren nöjde sig nu med att vifta på svansen, vilken dunkade rytmiskt mot Linns ben. Hennes pappa Henry kom nu ut i hallen och med en snabb blick på sin fru sade han: - Ja. Linn.. han är liksom. vår. Efter ännu en snabb blick på sin fru lade han till: - Kanske. - Va! Vår? Linn trodde inte hennes dag kunde bli bättre och nu hade hon fått en hund!
Hon hade längtat och bett om en egen hund så länge, men hennes mamma var inte så förtjust i hundar,... Läs hela novellen
