Som hos många andra kristna familjer i Södern var reglerna i hemmet stränga. Inget drickande, inga pojkvänner som inte godkänts av föräldrarna och ett allmänt gott uppförande hemma och i det offentliga livet var vad som förväntades av en god dotter. Detsamma gällde mig också vilket makarna Diangelo gjorde klart för mig redan från början. De antydde att Joanne vid några tillfällen fått smisk när hon betett sig ovanligt dumt åt och jag tolkade det som en varning att sköta mig. Jag minns hur det pirrade till mellan benen och i magen när de sa det och fastän jag aldrig fantiserat om smisk förut blev jag rejält nyfiken. Jag hade visserligen hört att det fortfarande förekom i USA och att det var vanligare i konservativa småorter men det kändes ändå helt overkligt. Och samtidigt oerhört förbjudet och lockande.
Veckorna gick och jag glömde mer eller mindre bort det där med smisket eftersom varje dag var full av nya intryck. Det gick bra för mig i skolan och jag blev snabbt bättre på engelska och lärde också känna de andra i klassen bättre. En dag när vi fick tillbaka resultaten på ett prov noterade jag att en av tjejerna såg helt skräckslagen ut... Läs hela novellen
