I fredags kväll så kommer jag ditut ganska sent. Vi hade haft gäster under dagen där hemma så klockan var bortåt 23.00 innan jag kom iväg till stallet. Normalt finns det absolut inget folk där så sent på kvällarna om det inte arrangerats något särskilt. Så vitt jag visste skulle inte så vara denna kväll. När jag närmar mig anläggningen så ser jag dock att det lyser i sadelkammaren. Första tanken blir ju att det är väl märkligt att det skall vara så svårt komma ihåg att släcka efter sig. Jag lämnar bilen på parkeringen en bit bort och går till fots den sista biten.
Jag vet inte om du själv någonsin har varit i ett ridhus men i vilket fall som helst så är sadelkammaren den plats där man som namnet säger förvarar just sadlar. Dessutom en del annan utrustning. Bland annat har varje ryttare ett skåp eller en kista med personlig utrustning som hjälm, ridstövlar och mycket annat.
När jag närmar mig sadelkammaren så hör jag röster inifrån. Tjejröster. Jag smyger inte på något sätt utan öppnar dörren på normalt vis och överaskar då två av våra aktiva ryttartjejer i full färd att med hjälp av en stor skruvmejsel försöka bryta upp någons kista - för att stjäla.
Överrumplingen var total och de insåg snart att de gjort bort sig rejält. De två mycket duktiga tävlingsryttarna, den ena som heter Lina, ca 18 år och den andra kallas Chris tror jag är 26, förstod snart att deras karriär som tävlande nu var i fara liksom deras medlemskap i klubben. - Nu går vi in på expeditionen så ringer jag polisen. Det... Läs hela novellen
