Marie, som nyss kommit ner efter att ha lagt den lille, fick något frånvarande blicken, och ställde sig vid vardagsrumets fönster. Jag gick fram till henne, och la mina armar om henne bakifrån, så att dom låg på hennes mage. I kväll var hon klädd i ett par läckra jeans som visade hennes fina bak på ett ypperligt vis, och till detta hade hon en stor tjock tröja, som mer än väl dolde hennes fina bröst, tyvärr, för hennes bröst tål att tittas på. Jaha, då fick man inget ut av den här kvällen heller då, sa hon lite uppgivet. Vad menar du, sa jag. Ja, inte klarar han av något i kväll inte, det som man hade hoppats på, sa Marie. Nej, det kan nog bli lite sämre med det, var min tafatta kommentar. Aldrig har man dm rätta replikerna till hands! När vi står där, så tänker jag, det får bära eller brista! Jag kysser henne på halsen och låter tungan och läpparna sakta glida upp längs halsen mot hennes kind! I mitt stilla sinne hade jag nog väntat mig en örfil, men den uteblev. I stället så säger hon: Fortsätt, det känns så skönt! Håll om mig är du snäll, hårt! Klart man gör det. Hon pressar sin lila sköna fasta kropp mot mig, och kuken står ju klart i givakt mot hennes lä... Läs hela novellen