Stuga och stuga föresten, snarare var det en sjaskig koja. Den låg skymd bakom ett berg och vägen till den var väl kamouflerad, det var för att tala klartext snudd på omöjligt att se deras hem från nåt håll, så vidare man inte visste vars den låg.
Nedanför stugan flöt det en liten flod där Pär ofta hade suttit och metat på sommaren medan hans mamma tvättat. Hans far hade fallit offer för en björn då han var ute och jagade några veckor efter Pärs födsel, eller det var i alla fall vad hans mamma hade sagt. Pär själv hade börjat bli lite tveksam till den historien på senare tid. Enligt hans mamma, Marie så levde dem på 1800-talet, men Pär hade hittat nåt som kallades för gevär, mer hade hans mamma inte berättat om föremålet. Och Pär hade ingen aning vad det skulle vara användbart till. Det var dels geväret och andra föremål som fått Pär att börja tvivla på sin mammas trovärdighet.
Självklart så hade han inte sagt nåt om det här till sin mamma, nej så dum var han inte. Eftersom de bodde mitt ute i skogen så hade Pär aldrig varit med några jämnåriga kamrater, nej faktum var att han inte ens hade sett en vuxen man eller kvinna, förutom sin mamma då. Pär var van vid att sköta om allt hårt arbete hemma och inget annat, skola hade han aldrig hört talas om. Han visste inte ens om hur gammal han var, utan bara att han skulle bli ”man” om en vecka som hans mamma sade. Pär hade aldrig känt nåt speciellt för den dagen varje år då hans mor gratulerade honom för att ha blivit äldre och nu hade bara några år kvar tills han var man. Och äntligen skulle han nu bli det, vad än det nu innebar. Han hade ingen aning faktiskt. Kvällen före sin stora dag tog hans nyfikenhet över och med oroad röst frågade han:
- Mamma vad händer då jag blir ”man”? Hans mamma bara log ett hemlighetsfullt leende och svarade långsamt:– Se till att sova nu, mammas gubbe! Det blir en lång dag imorgon och s... Läs hela novellen
