Han hade sett henne komma gåendes längs grusgången upp till kyrkan och betraktat henne i smyg medan han hälsade några gäster välkomna. Hon var ung, egentligen för ung för honom, men titta kunde han ju altid göra. Hennes tunna knälånga kjol hade fladdrat i vinden så att han emmallanåt skymtat se ljusa låren. När hon kommit fram hade hon sett rakt in i hans ögon med självsäker blick och presenterat sig som Sandra. Hon var söt, och hade ett oskyldigt utseende. Hennes ljusbruna, nästan lite rödlätta hår var uppsatt i en vacker uppsättning som ramade in det vackra och diskret sminkade ansiktet. Han var till sist var tvungen att slita blicken från hennes ögon för att hälsa på hennes föräldrar, men hon dröjde sig kvar i hans sinne, som en underbar doft som fastnat i ens kläder.
Sina gick med lätta steg in i kyrkan och vände sig om för att vänta på sina föräldrar. Det gav henne tillfälle att kolla in honom mer. Han var nog en decimeter längre än henne, hade mörkt, kort hår och var väldigt snygg. Hans leende gjorde henne nästan knäsvag. Hennes föräldrar kom in efter henne och de satte sig för att bevittna bröllopet mellan två personer som hon knappt kände. Brudgummen var barn till hennes föräldrars vänner, så varför hon var medbjuden visste hon inte. Hon hade dock inte tänkt sura utan göra iställ... Läs hela novellen
