Svensk högsommar på västkusten! "Bästkusten!" De du. Den härligaste av årstider, på Sveriges framsida, i Göteborg. Bättre kan det knappast bli.
Vi är båda lediga och solen skiner från en i det närmaste helt klarblå sommarhimmel. Det är dessutom nästan helt vindstilla, bara en mycket lätt sommarbris krusar vattenytan, därför tycker vi att det är en lämplig dag att gå ner till badviken för solbad blandat med lite avsvalkning i dom salta böljorna.
Väl framkomna dit ser vi att det redan har hunnit komma en hel del folk, men vi har vår "egen" lilla plats en bit från stranden och det mesta folket, ganska skyddad för både vind och insyn, där lägger vi ut vår filt.
Medan jag står svajande på ett ben och försöker att få av mig dom trånga jeansen, drar du retsamt sakta av dig din tunna sommarklänning som döljer din läckert solbrända välsvarvade kropp, (vår herre och skapare måste ha
haft ett alldeles nytt svarvstål när han "svarvade" till dig), och avslöjar att det enda du har på dig under är ett par äkta verkligen mycket minimala tangatrosor. (Hur man nu kan kalla en liten trekantig tygbit som knappt döljer det heligaste och ett par snören för trosor).
Eftersom du vet hur jag brukar reagera när jag ser dig så lättklädd springer du, för säkerhet skull, glatt skrattande före mig ner till stranden endast iklädd denna lilla trekantiga tygbit, med vidhängande snören.
Så fort jag har fått av mig jeansen och på badbyxorna sätter jag fart efter dig och jag har inga svårigheter att se åt vilket håll du har gått, det är bara att se
efter åt vilket håll alla strandraggarna och övrigt manfolk tittar. (Och en hel del av tjejerna också förresten).
Efter att vi har lekt och stojat en stund, som ett par glada barn, i det skönt svala havsvattnet går vi smånojsande upp till vår filt igen och får vi till vår stora besvikelse se att vi inte längre är ensamma på "vår" plats,
för en liten bit ifrån oss li... Läs hela novellen
