De anlände i går, alla tre. Min mans irriterande mor, inte ens femtio fyllda, men redan skönhetsopererad på alla möjliga och omöjliga ställen. Men en röst som skär genom stål och ögon som kritiskt granskar varje vrå av mitt hem. Ögon som snabbt finner de enstaka dammråttorna i hörnet bakom dörren, det kvarglömda juiceglaset på bordet vid fåtöljen, och den enda kantstötta kaffekoppen i köksskåpet. Hennes rödmålade mun snörps ihop som om hon matats med ättika, och om min man vore hemma, skulle hon påpeka för honom vilken slarvmaja till fru han fått tag i. Det var många år sedan hon skildes från sin förste make, och hennes nuvarande man småler bara när hon går på som värst. Själv har han passerat sjuttio, men han spelar tennis och golf flera gånger i veckan, och håller sig i form. Det vita håret ligger alltid perfekt format i mjuka vågor. Han är konstant solbränd, bär en tjock guldlänk kring halsen, och han har ett vitt, glittrande leende. Jag undrar om hans tänder verkligen är äkta. Min mans lillasyster, Sofia, har nyligen fyllt tjugo. Hon är slank som en fotomodell och har stora, runda silikonbröst som gungar under linnet. Hon är bortskämd och beter sig som en barnunge trots att hon bara är sex år yngre än jag själv. Jag känner mig ovårdad och slarvigt klädd i deras sällskap. Jag känner att jag inte passar in.
Det går bra när min man är hemma. Hans mjuka sätt får dem alla att smälta, och när hans mor fäller en av sina syrliga kommentarer, brukar han lägga en arm om min midja, och viska något rart i örat på mig, som för att visa att det är vi två som hör ihop och att det inte spelar någon roll vad andra tycker. Då har det ingen betydelse hur mycket svärmor än kniper ihop läppar... Läs hela novellen
