Slutkörd men lycklig – det hade gått jättebra! Jag var på en konferens, eller snarare en liten workshop några mil norr om Göteborg med knappt hundra deltagare. Ämnet för workshopen angränsade egentligen bara perifert till det jag brukade hålla på med, men ändå hade jag fått i uppdrag att arrangera ett förmiddagsseminarie – som nyss hade avslutats. Jag hade inte sovit många timmar sista natten, eller sista veckan heller för den delen, men det var så gott som glömt nu; resultatet av seminariet var klart över förväntan och de andra deltagarna hade engagerat sig betydligt mer än jag hade vågat tro. Jag hade varit rädd att de skulle ”köra över” mig med ämnesspecifika frågor och tycka det jag tog upp var irrelevant, men istället hade de varit både tillmötesgående och entusiastiska. Trots denna lycka så kände jag mig ändå rätt tom och mentalt slutkörd, så jag bestämde mig för att skippa eftermiddagens övningar och istället åka ut till havet för att ”supa mig full” på frisk havsluft och solsken. Det var i slutet av maj, så någon vidare badtemperatur kunde det knappast vara i vattnet, men det var riktigt varmt i luften, mellan 25 och 30 grader, och strålande sol.
Efter lunchen packade jag ner en bok – tror det var Nick Hornbys ”High Fidelity” – och en av hotellets handdukar i en påse och hoppade in i bilen för att leta upp någon vacker plats vid kusten. Kände en underbar frihetskänsla i hela kroppen.
- Himlar vad skönt,
sa jag tyst till mig själv. Jag stannade till vid en närbutik för att köpa lite dricka och frukt – men när jag gick förbi ett ställ med solskyddskräm så tänkte jag att det också kunde vara bra att ha. Jag hade ingen plan på vart jag skulle åka, och ett par gånger fastnade jag på några småvägar som bara ledde fram till ensamma bondgårdar. Men efter en stunds ”sightseeing” hittade jag ett bra ställe att ställa bilen på och fortsatte till fots. Det var nästan så att jag hoppade fram på klipporna, kände mig som en kalv på grönbete. D... Läs hela novellen
